Recension: Världens bästa by

När jag rekommenderar en bok av Arto så är det just den här"

Asser Toropainen ligger för döden och har en någorlunda märklig sista önskan. I livet har han själv bränt många kyrkor, men nu kallar han till sig sin sonson Eemeli Toropainen för att förtälja det han önskar sig. Asser ber Eemeli att grunda en Dödskyrkostiftelse och bygga en ny kyrka från grunden.

Tankarna kring varför Asser önskar sig en sådan här handling, men Asser dör och arbetet börjar. Efter att Eemeli kollat upp ett bra ställe att bygga på så drar det igång. Tanken är att det ska bli en någorlunda traditionell kyrkbyggnad och att det självklart ska bli tillhörande prästbostad och kyrkogård.

Läget i Finland för övrigt är skralt, det är ekonomoiska problem och ute i världen börjar det bli väldigt oroligt. Många hör talas om kyrkan och drar sig ditåt, ett litet samhälle håller på att byggas upp...

Detta är en riktigt bra bok, en av de bästa jag läst av Arto, det är svårt att inte fortsätta läsa då Arto skriver på ett fångande och enkelt sätt. Tiden i boken går fort fram vilket gör att det aldrig blir tradigt, det händer någonting ständigt. Många oväntade saker dyker upp och det gör läsningen spännande och intressant.

Arto får också med (som i många av sina böcker) paralleller med verkligheten och många bra tankar om livet i allmänhet. När jag rekommenderar en bok av Arto så är det just den här, en av mina personliga favoriter i bokvärlden.

Postat av Andréas Skogholm den 20 maj 2010