Recension
av Tio rivjärn, Arto Paasilinna
Machoman - men med gott hjärta
Det nyblivna industrirådet Rauno Rämekorpi fyller 60 år, och det blir en stor uppvaktning hemma i villan belägen i Esbo. Blommor råder det ingen brist på, men hans hustru är allergisk, och alltså måste blommorna bort.
Istället för att åka till soptippen, ger han sig ut på en dygnslång taxiresa genom Helsingfors, där han uppvaktar tio kvinnor från 30--70 år med blommor, champagne, delikatesser och annat också...
Till julen ger han sig ut på en klapprunda till samma damer, men då visar fruntimren sitt rätta jag och ger honom den ena avspisningen efer den andra.
Hurvida Rauno är en stropp kan diskuteras. Visserligen skulle han inte kunna göra det han gör utan sin maktposition, som säkert överutnyttjas lita magstarkt. Samtidigt är han inte alls hjärtlös. På sitt eget vis, om än machoaktigt, är han inte alls ond i sinnet. Det går inte på något sätt att säga, att det är kvinnorna som står som hjältar när sista bladet är läst. Snarare tror jag att Arto Paasilinna vill visa på att kvinnlig svartsjuka och illvilja är många gånger värre än mäns.
Hanna Eriksson
Mottagen: 20 maj 2010
Anmäl textfel
