Recension
av Milda makter, Arto Paasilinna
Genialt
Det första som slår en när man läser de första raderna i Milda makter är hur en "feel good" känsla sprider sig i kroppen och man blir nästan lite salig i själva inledningen. Berättarstilen är avslappnad och mycket lugnande. Ju längre in i boken man når desto tydligare blir det att detta alster är en samtida kritik mot samhället i allmänhet och människan i synnerhet men på det fantastiskt genomgående lugna sättet som mer manar till stilla reflektion än ilska.
Den vidare sköna kritiken mot byråkrati och inre stridigheter som existerar i motsvarande kommuner och företag är en medetet illa dold svidande kritik med. Att hela ruljansen sedan styrs av en ättskaffens man som på det hela taget är genomgod, omutbar och rättskaffens man ger ännu en skön "feel good" känsla och ett mild förhoppning att så någon gång kan ske, både i himmelen och på jorden.
Arto Paasilina är en författare som genom sin sylvassa skärskådande förmåga ger mersmak och undertecknad kan med säkerhet säga att detta ingalunda blir den sista Paasilinabok han läser.
Peter Lidfors 20 maj 2010
Scrolla ner för kommentarer
Arto Paasilinna
Arto Paasilinna föddes 1942 i finska Lappland. Från början av 60-talet och fram till mitten av 70-talet arbetade han som journalist. Efter framgångarna med "Harens år" började han skriva böcker på heltid.
Författarporträtt
Corinne Hofmann
Under en semester till Kenya i slutet av 1980-talet blev hon passionerat förälskad i en massajkrigare och lämnade allt för att leva med honom i den afrikanska bushen. I fyra år levde hon med massajerna men när hennes man ville omskära och gifta bort deras dotter flydde hon tillbaka till Schweiz.
Nobelpristagaren Wislawa Szymborska är död
Hon dog i sitt hem i Krakow
Strindbergs roman från 1888 på pockettoppen
Bokcirkeltrend hypar "En dåres försvarstal"
Munter satir prisas i Ivar Lo-Johanssons anda
"Grand final" får stort litterärt pris
Alla vill läsa Zlatans självbiografi
Fotboll på toppnivå säljer – även efter julhandeln
Äldre artiklar
Hon ser rosa
Fanny Ambjörnsson belyser vårt komplicerade förhållande till den laddade färgen rosa i nyutkomna boken "Rosa. Den farliga färgen".
LitteraturMagazinet recenserar: Jag ska egentligen inte jobba här
"Det är absolut inte klibbigt sockersött. Beskrivningen av vardagen inom äldreomsorgen är som en knytnäve i magen."
LitteraturMagazinet tipsar
Litteraturmagazinet listar
Pockettoppen
Sök på LitteraturMagazinet
Läs vidare ...