Recension av Tio rivjärn, Arto Paasilinna

En machos 60-arsfirande

Efter en mycket officiell och ärad uppvaktning pa sin 60-ars dag blir den framgangsrika fabrikanten beordrad av sin maka att göra sig av med de praktfulla blombuketterna eftersom hon lider av allergi.

Födelsedagsbarnet Rauno Rämekorpi festligt klädd med cylinder och frack fyller taxibilen med statliga blombuketter champagne och lyxdelikatesser. Han får hjälp av chauffören Seppo Sorjonen som är en mycket tolerant och trogen medföljare genom denna galna Helsinki-odysse där f.d älskarinnor och nya kvinnor blir besökta och bortskämda av direktören.

Det blir en lärorik resa för Rämekorpi, där kvinnorna som tillhör både olika samhällskikt och åldersgrupper gärna går i säng med machon Rämekorpi. Kvinnorna är alla mer eller mindre drabbade av nagon olycka, som ensamhet, alkoholism, sorg, stalking, sjukdom osv. njuter väl första rundan av Rämekorpis galanta besök. Direktören som inte bara får tillfredställelse av sina generösa tjänster sexuellt, uppvisar även en stark social ådra gentemot kvinnorna som delvis är hans anställda personal med lägre positioner. Han belönar kvinnorna ordentligt på den förlängda 60-årsdagen i olika riktningar.

Den äventyrslystne finske macho mannen Rämekorpi bestämmer sig för att göra en framgangsrik runda nummer tva som tomtegubbe exclusiv med följeslagare Sorjonen som tomtenisse. Denna gangen är de tio rivjärnen inte lika begejstrade och djungeltelegrafen mellan kvinnorna arbetar på högtur.

Boken består utav två delar. Varje kapitel är nämnd efter hans kvinnor. Figurerna är mycket starka personligheter. I boken handlar det mycket om könskamp, ända märker man att Passilinna av någon anledning ej har färdig utarbetat kvinnornas kamp i andra delen. Kanske han inte vågar att kritisera kvinnosaksrörelsen ordentligt?

De manliga figurerna är väl utarbetade och stämmer ihop fran början till slut. Sammanlagt är det trots vissa svagheter i innehallet en härlig galen skurril med kärleksfull svart humor späckad Passilinna roman. För mej personligen en av hans bästa böcker.Av en slump köpte jag boken i Rostock. På färjan till Trelleborg lyckades jag läsa ut boken med stor glädje.

Jag har sällan skrattat så högt och länge offentligt när jag har läst en bok. Jag satt på batsrestaurangen. Personal och gäster var mycket nyfikna på vilken bok jag läser. Det var då min andra Paasilinabok, har redan läst 16 böcker av honom. Efter Tio rivjärn-boken blev jag genast Paasilinnaberoende. En mycket hälsosam last. Jag tycker att Paasilinna borde få den högsta medalj av nagot skrattsällskap eller liknande.

Vera Becskey 20 maj 2010

Skriv din kommentar

|  1  | 2 | 3 | 4 | Nästa »

LITTERATURMAGAZINET ARTO PAASILINNA OM PAASILINNA BÖCKER OM LITTERATURMAGAZINET

Webbplatsen ligger i Framkantoch drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.2