LitteraturMagazinets recension
av Volotinens första fru och annat gammalt, Arto Paasilinna
Ny humoristisk skröna översatt till svenska
Arto Paasilinna har satt avtryck i vår nordiska litteratur. Vi är många som har skrattat oss halvt fördärvade åt hans skälmhistorier och burleskerier. Men där finns också en undermening. Men man vet inte riktigt – kanske har Paasilinna helt enkelt lämnat till läsaren att försöka hitta sitt eget budskap.
Olika läsare hittar troligen sin alldeles egna andemening i Paasilinnas. Jag själv väljer att tolka budskapet i den här romanen som: ”Äldre kvinna är guld värd!”
Arto Paasilinna skriver inte böcker längre, efter en hjärnblödning har han lagt skrivandet åt sidan. Som tur är finns fortfarande böcker som inte är översatta till svenska. "Volotinens första fru och annat gammalt" är en sådan roman som förlaget nu letat fram och översatt.
Volomar Volotinen är en försäkringstjänsteman med en hobby, en hobby som närmast kan kallas en mani. Han samlar konstiga saker. Han måste bara ha dem. Det är inte vilka saker om helst. Vad sägs om Mannerheims löständer? Det är löständerna som lägger grunden till hela samlingen. Nu är det säkert en hel del yngre läsare som inte vet vem Gustaf Mannerheim var, och varför just hans löständer var eftertraktade. Efter en lång karriär inom armén förärades Mannerheim titeln ”Marskalk av Finland” under andra världskriget. År 1944 blev han Finlands president.
En vårkväll dricker den tjugoettårige Volotinen sig redlöst berusad, han är ju finne, och tas om hand av den tjugo år äldre Laura. Hon är moderlig och omhändertagande och Volotinen vill stanna kvar. Laura blir hans hustru och hans stöttepelare i vått och torrt. De vigs borgerligt efter det att prästen vägrat att viga det omaka paret.
Under sina resor kors och tvärs, både i Finland och utomlands, utökas samlingen med de mest underliga saker: lokomotivvisslan, Tarzans badbyxor, en runsten, en likbräda, Lenins pälsmössa och en hel hög andra rariteter. Flera saker är stora och otympliga. Han får till och med tag på en giljotin i Paris! För varje sak han förvärvar så bjuds vi på ett äventyr utan like. Volotinen ger sig även på att stjäla Kristi nyckelben.
Hustrun Laura får förståeligt nog fixa till en hel del. Bland annat måste hon gräva upp ryska skelett ur en massgrav, och dessutom tar hon sig för att skjuta av granater med en granatkastare som Volotinen kommit över. Laura gillar inte skarpladdade granater. Hon vi inte ha dem i samlingen. Hon skjuter, tror hon, ut över vattnet en mörk natt. Trots allt är det ett mycket lyckat äktenskap. Efter en liten svacka inser Volotinen att han inte vill byta sin Laura för allt guld i världen, även om hans arbetskamrater retar honom för åldersskillnaden.
Paasilinna har förmåga att roa med sina udda figurer och allt de råkar ut för. Flera författare går i Paasilinnas fotspår, till exempel Jonas Jonasson. När jag läste succéboken ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, då kände jag att författaren starkt influerats av Paasilinna.
Med ett leende som inte vill slockna, lägger jag ännu en av Paasilinnas lästa skrönor åt sidan.
Mottagen: 6 september 2013
Anmäl textfel
